Visste du att vi bara har tre sorters ormar i Sverige? Här får du träffa dem och lära dig hur man kan skilja dem åt!

Huggormen – en snygging med huggtänder

Huggormen har ett snyggt zickzackmönster i brunt eller gråsvart. Men de kan också vara helt svarta. Till skillnad från våra andra ormar har den avlång pupill (istället för rund) och ser liksom lite arg ut.

Efter vintern, i mars-april, kommer huggormarna fram för att sola och värma sig. Sen är det dags att ömsa skinn. Har du tur kan du hitta ett tomt ormskinn! 

Honan föder levande ungar eftersom äggen kläcks inne i honan före födseln.

Snoken – ofarlig grodätare med vitgula fläckar

Snoken kan ha lite olika färger men man känner igen den på de runda pupillerna och de ljusa fläckarna bakom huvudet.

Den simmar bra och trivs vid vatten. Där jagar den fiskar, grodor och paddor. En och annan sork och mus slinker också ner. Snoken sväljer dem hela! Den har inga gifttänder, men kan bedöva sitt byte med giftigt spott. Giftspottet går inte in i vår hud, så snokar är helt ofarliga för oss. 

På sensommaren lägger honan sina ägg i en gödselstack eller på ett annat varmt ställe. De ser ut som mjuka fågelägg.

Det finns också en underart till snoken som heter Gotlandssnok. Den lever, som namnet avslöjar, på Gotland och Lilla Karlsö. Gotlandssnoken är något mindre än den vanliga snoken.

Hasselsnoken – äter huggormar!

Hasselsnoken känner du igen på den brungrå färgen, de runda pupillerna och det mörka bandet över ögat. Får du se en hasselsnok ska du vara riktigt stolt, för de är sällsynta och skygga.

Favoritmaten är kopparödlor, skogsödlor och även huggormar! Den verkar inte skadas av huggormens gift. Hasselsnoken sväljer sitt byte helt, på ormars vis. Tänk dig en hasselsnok som sväljer en lika stor huggorm – vad mätt den måste bli! 

Hasselsnoken föder levande ungar precis som huggormen.